NPF-förälder med Hjärtsvikt

En ocensurerad sanning om hur det är att vara förälder till ett barn med funktionsvariation. Som har sin egna rätt att fungera som han kan.

Rastlös då kommer tankarna!!

Publicerad 2012-10-29 13:35:00 i Hjärtsvikten!,

 
 
 
 
rullar tummarna men ändå inte har fått hem massa fina saker haha men vet inte hur jag ska börja de jag tänkt göra.. visserligen fattas de hälften haha men de kliar redan i fingrarna på o sätta igång.. =)
 
jag talar om scrapbooking ^^
 


Nu t nått annat =P fast igentligen ---------> =(
 
Ända sen jag fick reda på att jag hade hjärtsvikt.. o jag gick ut med de på facebook så är de dom som jag trodde skulle bry sig minst som har brytt sig mest ändå.. trotts att jag knappt sällan pratar med dom..
 
o dom som jag trodde garanterat skulle bry sig har inte äns frågat hur jag mår.. inte skickat sms skrivit ingenting t mig.. VARFÖR???
 
tycker dom inte om mig?? lr va e de som e fel??
ringde min bror o berättade.. han har inte hört av sig sen han fick reda på att jag lider av hjärtsvikt.
 
min "bästa kompis" som jag inte vet om hon är det längre har inte hört av sig alls..
förstår inte?? visserligen är de bara hon som exiterar typ när de händer nått de va som nu när hennes mamma gick bort för ett tag sen.. =( hon jämförde hela tiden med hur hon hade varit mot en annan gemensam kompis t oss när hennes mamma gick bort. ställde upp följde med henne på begravningen osv.
men när hon sj vart drabbad så har våran gemensamma kompis INTE hört av sig t henne o "stöttat/tröstat" henne på samma sätt som hon gjorde mot våran gemensamma kompis..
 
mm men mig har hon ALDRIG gjort så där mot.. så fort jag mått dåligt lr de har hänt nått så har hon flytt ungefär o återkommit när de börjat ordna upp sig??
o jag dum som jag är "ställer upp för henne"
o va jag hatar det här.. men ändå kan jag inte sluta tänka på henne för jag saknar henne.. men hon har förändrats så mkt sen hon flyttade irån mig.. var ju o hälsade på henne på sportlovet i år.
visst de va skoj t o från men vi var ute alldeles för mkt o "festade" o hon tog med sig flera vänner o typ glömde bort mig.. jag följde med som någon jävla vante efter henne ungefär i hopp om att inte komma bort lr bli kvarglömd känndes de mest som..
 
 
o ändå höll jag på o gråta när vi skulle skiljas åt o jag skulle åka hem.. eeeh va fan e de för fel på mig??
 
har försökt skicka sms skrivit i meddelande t henne men får sällan nått svar o när hon väl svarar så e de bara på nått enstaka så blir knappt något sammanhang mellan gångerna..
 
e så besviken på allt.. har knappt några vänner som vill umgås med mig överhuvudtaget.. =/
vet inte vad jag ska göra??? känner mig så oerhört förvirrad!!
 
 
 

Kommentarer

Postat av: charlie

Publicerad 2012-10-29 14:21:18

aw vad söt du e men dt e huuuuuuuuuud överallt o inget sitter där dt skall sitta hahha.

puss <3

Postat av: Eriiza

Publicerad 2012-10-30 01:55:45

Eller hur..
Det är så jävla jobbigt med alla de tankarna.
Jag vill bara sova och se på TV som folk, utan att
de jobbiga tankarna absorberar allt i huvudet..

Postat av: Linda

Publicerad 2012-10-30 20:16:31

Dålig stil av så kallad vänner, men ja samtidigt kanske dom inte vet hur dom ska hantera det hela och vågar kanske inte fråga för att inte såra medans dom i verkligheten sårar dig mer när dom inte frågar. Vi människor fungerar så olika och vissa beter sig så sjukt i känsliga lägen. Jag skulle göra vad som helst för att få dig frisk och kry, ni har haft nog med motgångar och Arvid är värd en frisk och pigg mamma som han får leva med länge! Lika så din man, ni ska ju leva länge tillsamman och man ska inte behöva oroa sig för att någon ska dö undan i förtid. Mina styrke kramar här i från

Postat av: Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma

Publicerad 2012-10-30 21:35:30

Vill bara skicka en stor kram till dig. Jag känner igen mig i det där när man bara ger och ger, men sällan får något tillbaka. Jag har börjat att sålla bort de personerna för jag orkar inte bara ge av mig själv och låta de personerna ta massor av energi när jag aldrig får något tillbaka. Jag saknar många, men jag känner ändå att jag gjort rätt. Du får fråga dina vänner vart ni står och berätta hur du upplever det. Kanske handlar mycket om att de är rädda och inte vet hur de ska hantera din sjukdom. Berätta för dem hur du vill ha det, vad du klarar av att göra när inte hjärtat har samma kapacitet som innan så de inte är rädda att ta med dig ut på något.
Jag hoppas iaf att det ordnar sig för dig. Stor kram.

Postat av: Vian

Publicerad 2012-10-31 16:58:32

kolla in min blogg&kommentera gärna!

Postat av: FRU ENROTH

Publicerad 2013-02-05 16:34:49

Hej.
Vet precis hur det är att "förlora" vänner när man fått diagnos. Har själv förlorat ett par stycken efter jag blev sjuk i somras. Fick diagnoser i November och dom har inte brytt sig ett endaste dugg. Så det är inga riktiga vänner..

Kram på dig!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild Mitt namn är Therese! Alias Virktooken Här skriver jag om min kamp med Gravhjärtsvikt och mina numera 8st hjärtstopp, varje dag är en kämpig kamp, skriver varje frustration den medför o fighten med Arvid min son som har Autism,ADHD,Psykomotorisk utvecklingsförsening samt Fragilt x-syndrom. Det är inte alltid som jag uppdaterar här, Gör det i den mån jag pallar med. Mitt mående varierar en del efter allt man fått gått igenom. År 2019 tog priset. Undrar ni något släng iväg en kommentar så svarar jag i den mån jag hinner =)

Virktooken

Grav hjärtsvikt kompression i nedersta bröstkotan Min son med ADHD & Autism

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela